Ett sista "hej då" till hans kropp

Det fick vi säga till honom igår.
Eller till hans kropp som är kvar här.
Fick se hans kropp för en sista gång.
Han hade förändrats men var fortfarande våran
lilla kille.
Våran lilla ängel.
 
Det var jag, Robin, min mor och min bror och Robins syster som
var där.
Callum var också med, och sprang runt utanför.
 
Han är så otroligt fin, och jag är
så lycklig för tiden som vi fick låna
honom, även om jag inte
förstår varför han var tvungen att lämna
oss så tidigt.
 
Han låg där så sött med sin
nallebjörnsbody och mjuka bruna nallebjörnsbyxor.
Han ville aldrig ha strumpor på sig, så det
har han inte heller nu.
 
Det kändes svårt att lämna rummet.
Robin fick läga på locket på kistan när vi bestämt
oss för att han skulle få vila i frid.
 
 
(bilden är i miniatyr, klicka så syns den)
 
 

Kyrkbesök för Corre

Vi var förbi kyrkan idag för att lämna skivan
med en låt som ska spelas imorgon.
Så vi fick höra hur det lät där inne.
 
När vi var klar med det så kom vi på att vi
lovat Corre att få titta i kyrkan.
Hon satt i bilen med Callum och min mor.
När hon kom in så var hon först försiktigt.
Sedan var det väldigt spännande med det höga taket, ´stora ljuskronor, ja allt.
Hon vågade inte prata högt heller.
Sedan blev hon lite blyg för vaktmästaren där så
då glömde hon bort allt och märkte att det fanns många
ställen att gömma sig på.
Så hon sprang runt och gömde sig
mellan alla bänkar och i alla små vrår.
Hon har ju varit i den kyrkan förut,
för ett år sedan, men det minns hon
inte mycket av,
det var mer spännande nu i alla fall.
 
Mer om den här dagen kommer senare med antar jag.
Nu väntar vi på att Cornelia ska somna,
hon gick just och la sig i fotöljen.
Hon satt nyss i knät och ville att jag skulle
skriva, så det gjorde jag med. =P
 

När ett liv slocknar..

...tänds det något speciellt i flera hjärtan.
 
Mitt hjärta slår 4 gånger för min familj.
En gång för Robin.
En gång för Cornelia
En gång för Callum
och en gång till för Leo.
 
På fjärde hjärtslaget är det som en kniv
sticker mig i hjärtat.
Saknaden slår ihjäl hjärtat på fjärde slaget.
Hjärtat vill inte vara med om ett till slag.
 
Men det börjar om.
Hjärtat slår en gång till.
För min man,
Hjärtat återhämtar sig i hans famn.
Hjärtat slår en gång till.
För vårat första barn.
Cornelia.
Minnen och glädje på andra slaget.
Det slår en gång till för
Callum.
Det för med sig minnen och glädje.
Utan dom två slagen i mitten
så hade hjärtat slagit svårt.
 
För sedan så kommer det fjärde slaget.
För Leo.
Minnen och glädje kommer med det slaget med.
Men störst är saknaden.
 
 
Hälsade på honom idag.
Han fick en fin kista.
Två nallar och en litet
rött lerhjärta som Cornelia
gjort till honom.
 
Han såg annorlunda ut, men självklart
lika fin och stilig.
 
Blir sista gången vi får se honom på torsdag.
Hur fan jag nu ska klara av att inte få se honom
något mer efter det.
 
Våran otroligt fina ängel.
 
 
På Cornelia och Callum är det full fart.
Lär sig nya saker hela tiden.
Finns inga ord hur mycket jag älskar
mina tre otroligt fina barn.
 
Cornelia
Callum
Leo
 
Älskar er tre mer än allt annat.
Någon gång ska era namn alltid vara
med mig skrivit i bläck som
inte går att sudda ut.
 
 
Till er som läser.
Om ni någonsin funderar på om det är
något ni vill göra.
Gör det.
Man kan inte tveka för länge, chansen kanske
inte kommer igen.
 
Tänk på andra, varje negativ minut är en minut
som kunde varit en minut av glädje.
Man vet aldrig vilken minut som
blir just den sista.
 
"Sov gott min lilla nallebjörn, älskar dig"
 
det var det jag sa sista minuten jag fick
med våran lilla Leo.

Liknande inlägg