Det fick vi säga till honom igår.

Eller till hans kropp som är kvar här.

Fick se hans kropp för en sista gång.

Han hade förändrats men var fortfarande våran

lilla kille.

Våran lilla ängel.

 

Det var jag, Robin, min mor och min bror och Robins syster som

var där.

Callum var också med, och sprang runt utanför.

 

Han är så otroligt fin, och jag är

så lycklig för tiden som vi fick låna

honom, även om jag inte

förstår varför han var tvungen att lämna

oss så tidigt.

 

Han låg där så sött med sin

nallebjörnsbody och mjuka bruna nallebjörnsbyxor.

Han ville aldrig ha strumpor på sig, så det

har han inte heller nu.

 

Det kändes svårt att lämna rummet.

Robin fick läga på locket på kistan när vi bestämt

oss för att han skulle få vila i frid.