Vår dotter Cornelia berättar:

 
Detta är berättelser och historier från våran 3åring Cornelia:
 
Min fråga innan var: Vad minns du av lillebror Leo?
 
Lillebror Leo bakar en tårta i köket i himlen.
Han ligger och sover sen.
 
När lillebror Leo var här med oss var det myspysigt.
Nu myspyser vi utan lillebror Leo, men han kommer finnas uppe
i himlen för alltid.
Leo stannar där uppe förevigt och för alltid.
 
Leo fick inte vara med i kyrkan, det var alldeles tråkigt.
Allting känns tråkigt.
Han kommer aldrig, aldrig, aldrig tillbaka igen.
Oj vad glad och fint och himlen skulle ha sol om Leo var här.
Oj oj oj vad det skulle va härligt och fint på julafton me.
 
Det kändes bra när ni kom med Leo från sjukhuset, men Callum ville hålla i honom!
men han fick inte... Leo var nyfödd sa jag till Callum.
När han var här så kramade jag honom ibland, det var kärleken till honom,
nu bor han inte här i huset med oss, utan i ett hus i himlen,
men det är fortfarande mamma, pappa, jag Callum och Leo som bor här.
 
Leo brukade vara busig ibland men han sov mycket.
Han brukade vakna och vara busig ibland.
Jag brukade kramas med honom, men inte hårt, så han inte skulle förstöras
utan jag kramade bara försiktigt.
 
 
Det är så svårt att känna sina barns sorg samtidigt som man känner sin egen..
Cornelia och jag skriver historier varje dag nästan, så hon får prata
ut sina tankar.
Hon berättar och berättar och jag skriver ner allt.
Det är jobbigt att höra, man hör sorgen i hennes röst.
Men mellanåt har hon så fina tankar.
 
Våra barn är det finaste vi har, men man får inte glömma deras tankar och
funderingar i sin egen sorg.
 
 

Liknande inlägg

1 Ulrika Lindahl :

skriven

Du skriver så fint, och jag känner mig så glad för er skull att er dotter kan sörja som hon gör och dessutom prata om det. Vår son stängde av helt, han var 8 år nästan 9 år då vår dotter lämnade oss. Först 2 år senare kom sorgen för honom, han hade det så otroligt jobbigt och kunde inte sätta ord på sin sorg. Han var/är en sådan person som har svårt för att prata om sina känslor. Han sörjde så djupt att han en dag frågade mig varför jag var tvungen att föda honom? Han sa även att det skulle vara mycket bättre om han också var död. Åhhh oj så jobbigt det var att höra, det skar som knivar i mitt bröst :'( Som tur är så är han nu en glad kille som snart fyller 17 år <3 Vår dotter lämnade oss julen 2004
<3 Stor Varm Kram till dig /er <3

Kommentera här: