Månader av..

...sorg, glädje, förtvivlan, tårar, skratt..
 
Mina två andra barn som är kvar med oss är verkligen det som
håller en uppe just nu.
Utan dom vet jag inte vad jag skulle göra.
Jag kan känna glädje över dom,
men samtidigt sorg för att
det är en som saknas på myskvällarna,
uteleken,
bråken över en leksak, ja.. han saknas hela tiden.
 
Alltid är min lilla son i mina tankar,
om jag så går på affären och ska välja
tvättmedel.
 
Livet är så hemskt orättvist, men ändå är jag glad
för det jag har, samtidigt på något
konstigt sätt..
 
Tankarna är inte alltid lätta att följa,
hur känner man sorg och glädje på samma gång?
 
Hjärtat är inte heller så enkelt att följa..
det saknas ju en del..
delen som våran son fick med oss..
 
Nä fyfan..
 
Har haft 5 timmar ensam med barnen,
och det är så svårt..
Förut när min man hade praktik fick jag alltid
säga till någon av de större,
"vänta en liten stund bara, lillebror Leo är hungrig",
"ska bara byta blöja på lilla Leo så kommer jag"..
ja, något sådant..
Sedan vi förlorade honom har jag inte varit ensam såhär länge
sent på kvällen.. men tänkte att det skulle väl inte
vara några problem..
Men fan vad det slår hårt i hjärtat.
 
Varför just våran lilla söta Leo..

Kommentera här: