Bor i en lägenhet som det är

fullt av liv i..

men den är ändå så tom.

Varje rum saknar någonting.

 

Har nyss varit ute och lekt med barnen..

det är första gången på länge som jag följt med

ut och lekt.

Brukar alltid vara då Leo skulle

äta, eller så var jag för trött

efter att ha varit med honom hela natten..

 

Hela tiden kändes det som att man glömt Leo

inne ungefär, eller att vagnen var

bakom oss.

Ville be Robin gå och kolla

till honom i vagnen hela tiden.

Men innan jag sagt något

så kommer slaget i hjärtat.

Jag vet att han inte är med oss här

i det verkliga längre, men..

jag vill lura mig själv ungefär..

Jag vill så gärna att det bara var en mardröm igår...

 

Vi får jättemycket stöd och varma

ord från alla, men kanske

verkar som vi inte är allt för tacksamma,

och tackar ordentligt. Men jag hoppas

ni förstår ändå..

Vi har rätt mycket att smälta ändå..

Men vi är tacksamma...

 

Vi kämpar på dubbelt så mycket,

delen av oss som dog med

lilla Leo kämpar där uppe med honom,

och vi kämpar här nere.

 

Det är allt som går att göra...

Kämpa..

 

Ska göra popcorn nu och hä på

en film och vänta på att Robin ska komma hem från

affären.

Ikväll blir en kväll med alla barnen.

 

Tänker på dig lilla Leo, hoppas

att delarna som dog av oss,

myser med dig, lika

mycket som vi skulle göra

om du var med oss.

 

Ta hand om dig min ängel.