En tom säng

Han finns här med oss, men ändå kan jag inte krama honom.
Min son ligger iskall någonstans inne
på sjukhuset.
Varför är han inte i sängen, varm och gosig.
Han hatar att vara lite kylig ens.
 
Vad är värt någonting?
Pengar?
Inte alls!
Även om vi så hade alla pengar
i världen så skulle vi inte kunna få tillbaka
våran ängel.
 
Det som spelar roll är personerna
vi har i våran närhet.
Är det någon man inte tycker om som man
ändå har i närheten.
Strunt i det, lägg inte energi
på det.
Lägg den energin på att älska dom som
förtjänar det.
 
Jag klarar inte av att gå och lägga mig i sängen,
det är ett väldigt stort steg att ta ändå.
Ett steg jag inte är redo för.
Det var i det rummet vi tre sov.
Det var där våran ängel...
Det.. var där himlen ville ha tillbaka sin ängel..
 
Det är tungt att sova alls.
Mina ögon svider och huvudet bankar.
Och hela kroppen känns svag.
 
Jag vill tillbaka till min son och aldrig släppa
taget om honom.
Han är verkligen en ängel,
när han föddes, hade
han navelsträngen två varv runt halsen,
han är en kämpe.
Han kämpar vidare nu.
Vilket jag även kommer att göra.
Kämpa för familjen.
 
Önskar tiden kunde gå lite fortare
nu bara, det är ett helvete att
vara ensam.
Vill att Robin ska vakna.
Vill att mina barn ska vara här, alla tre..
Callum ligger och sover i sin säng.
Jag vill så gärna väcka honom.
Han satt och myste med mig i över
en timme i soffan innan vi
blev tvugna att lägga honom
i sängen så han inte skulle bli övertrött.
 
Jag vill inte sova,
känslan när jag vaknar.
Känslan av att vakna upp och känna
att allt bara var en mardröm..
Och inse att det inte är det..

Liknande inlägg

Kommentera här: