Har varit snabba dagar den här veckan.

Försöker hålla dom fulla med saker att göra hela

tiden.

 

Igår var vi till begravningsbyrån på möte.

Fick det mesta klart.

Och idag var vi och kollade på plats

för vart hans grav ska vara.

 

Man vill bara vakna upp nästa dag

och märka att allt var en mardröm.

En väldigt lång mardröm.

 

Var även till prästen idag

och fick klart allt med begravningen.

 

Nästa vecka är full med saker att göra.

Härligt ändå.

Dagarna går snabbt, och man

har inte mycket tid till att tänka.

 

Har begravning för lilla Leo

nästa vecka.

Det kommer kännas svårt, jobbigt, lättande, förstörande,

bra men så dåligt ändå.

 

Att inte få se honom något mer.

Att allt blir så verkligt,

fast det ändå känns som en mardröm.

 

Nu måste vi göra saker på dagarna, med möten och sånt,

men det är för Leos bästa med.

Sen då?

Det är väl då det svåraste börjar.

Den jobbigaste sorgen.

 

Vi kämpar så otroligt.

Och vi kämpar för våra 3 barn.

 

Cornelia får sina stunder

då hon blir så ledsen,

för hon vill att Leo ska

vara tillbaka.

Det är så hjärtskärande

så det inte är sant.

Det är så jobbigt att se henne

ledsen, men hon måste få vara

 det med.

 

Kvällar är det värsta som finns.

Saknaden, minnen, allt kommer då.

Det är just nu han skulle ha legat i min famn och

inte ville sova.

Jag skulle absolut inte få lägga ner honom.

Min älskade lilla Leo.

 

Cornelia och Callum kämpar på dom med.

Cornelia trivs så bra just nu på dagis med,

då hon får gå lite längre.

Och Callum verkar passa fin fint på dagis,

så det ska bli kul att se honom

börja där nästa månad.

 

Inser nog att jag måste skriva mer med,

kommer knappt ihåg dagarna som varit,

känslor, tankar.. allt.

 

Jag är i alla fall så otroligt

lycklig för att jag har träffat

den underbara man som jag har,

och de 3 underbara barn vi fått tillsammans.

 

Tackar än en gång för allt stöd med, det

är något som värmer så otroligt i

dessa stunder.

Även om vi som sagt är dåliga

just nu på att visa våran tacksamhet.