Japp, Callum har ju lyckats vara sjuk

med korta mellanrum sedan januari.

Det har varit förkylning, influensa, vattkoppor och nu på

sista tiden har

det varit tänder som har varit jobbiga.

 

Och den senaste veckan har gumman gått i sådan

hemsk sorg så det är inte sant...

Man vill inte att det ska vara sant..

 

Varje dag är hon hård och har ont i magen,

och säger att hon går och tänker

på Leo hela tiden.

Tårar till och från och det gör

så ont i själen.

Man kan ju inte heller säga.

"tänk in på det"

som man kan göra vid andra bekymmer..

Men tänker hon på lillebror så får hon göra

det, och så får man finnas där för henne helt enkelt då..

Hela dagen vill hon hålla hand eller sitta i knä.

Det är verkligen hemskt att se

ett barn i sorg.

Något som ingen människa vill se.

 

Man känner sådan lättnad när hon äntligen lyckats

somna, efter mycket prat om Leo och ljusa fina minnen.

En lättnad för henne alltså, att hon slipper ha ont i magen.

Och hopp om att hon inte har lika ont i magen imorgon.

 

Imorgon blir det i alla fall sjukhuset med henne,

för andra orsaker, och det brukar vara ganska spännande

och långa gångar att utforska och gofika.

Så hoppas bara hon får må bra då.

 

Callum är i full gång oftast ändå,

börjar lära sig fler ord

och springa fortare. =P

 

Nu ska jag försöka få något gjort

medan gumman sover.